I måndags stod stranden på schemat med Petra, Julia och hennes pappa. Ana-Teresa skulle agera taxi och som vanligt när hon är involverad blev det påfyllnad i schemat för dagen. Vi började med en tur till Sintra – en historisk stad på ett berg inte långt från Lissabon – där vi strosade, åt bakelser och drack Ginjinha (en typ av likör) ur choklad-”glas”. Staden är otroligt vacker med sina gamla byggnader, smala gator och spektakulära natur. (Mina bilder gör den inte rättvisa!)
Efter Sintra begav vi oss till Europas västligaste punkt, nämligen Cabo da Roca. Där är en fantastisk utsikt över Atlanten och jag kände riktigt friheten gripa tag i mig. Tänk vad livet kan vara underbart!
Efter några stopp för att äta, gå på toa och äta igen så hamnade vi kl fem på eftermiddagen äntligen på stranden strax utanför Cascais. Det var ganska blåsigt och vattnet var kallt, men det var ändå skönt att ligga i solen och slappa. Dagen avslutades med en middag på restaurang i Cascais (pizza blev det, lyxigt värre!). Klockan strax innan ny dag landade vi trötta och glada åter på Morgado. Härlig dag!
Mitt namn är Andréa och jag är en tjugoårig tjej från Alingsås, som just nu befinner mig i Portugal för att rida och träna Lusitano- hästar. Bloggen fungerar som en dagbok för nära, kära och andra som intresserar sig för min vardag på den Iberiska halvöns Atlantkust.
Det inlägg var HELT underbart – SÅÅÅÅ vackert. Jag vill så himla gärna uppleva Sintra!
Fy fansen vilket skönt inlägg! Jag förstår att du inte precis längtar hem. Nu känns det nästan som om när jag ska till Kalifornien så är det inte lika exotiskt och spännande. Asså du verkar ju ha det underbart! Det kostar ju att flyga hem, så om du verkligen verkligen inte har råda att åka hem och tillbaka så tycker jag att du ska stanna. Karm <3.
Men jag vill verkligen inte missa din student! Lovar att jag kommer hem till den.
Låter väldigt trevligt! Jag vill gärna ha hem dig till min student. Bara du har råd att göra det du vill